Aldrig betala för att gråta

I ett inslag igår om en bordell i Tyskland, intervjuas en journalist om varför han tror att män besöker den bordellen.

Hans svar, efter att i tre år ha arbetat med en dokumentär om bordellen, är att vissa män behöver gråta ut hos någon, och få vara sig själva ett tag.

Studio Etts Anders Holmberg ville då passa på att vara politiskt korrekt. Hans svarade att han som man inte kunde förstå hur man kunde betala för att lägga sig ner hos någon och få gråta ut.

Hm! Är det inte just det som sker när man betalar för en terapeut?

Anders Holmberg hade nog laddat upp för att egentligen säga detta om sex, men nu blev det lite konstigt när han istället fördömde en hel yrkeskår och deras patienter, såväl manliga som kvinnliga.

Betoningen på ”som man” gjorde också det hela till ett uttryck för en tämligen traditionell manssyn, med samtidigt nedvärdering av det kvinnliga.

Så går det när man är lite för ivrig att vara politisk korrekt.

Inget mer om åklagarnas åklagare

Studio Ett igår fördjupande analysen av den politiska korruptionen i samband med dödsfallet i Göteborg, när Johan Liljeqvist dog på grund av polisbrutalitet.

Denna fördjupning bjöd på både besvikelser och förbluffande uttalanden. Detta beskrivs i några poster:

1. Mats Svegfors om utredningarns roll i Sverige

2. Kopplingen mellan Mats Svegfors och Osmo Vallo

3. En internutredare om ansvarsutkrävande

Det man kan säga generellt är att det blev ett stämningsreportage mer än en juridiskt hård granskning. Dock bra och detaljerat om likheter med Osmo Vallo.

Det blev ingen vidare diskussion om fusk från den åklagare som skulle utreda åklagarnas agerande. Nu verkade det som att deras förundersökning fortfarande pågår.

Tyvärr valde sveriges radio en ung och oerfaren journalist för att göra inslaget, vilket inte gör ett bra intryck. Stora och viktiga frågor kräver erfarna journalister.

Positivt är att Studio Ett meddelade att de tänker hålla igång diskussionen genom ytterligare ett inslag, idag fredag.

Allting rätt – nästan

Idag gjorde lunchekot allting rätt – nästan.

De har granskat en (Bo Lindgren) av de många åklagare som har gjort sig skyldiga till politisk korruption i förhållande till övrig statliga förvaltning.

De har till och med gjort en historisk jämförelse som avslöjar att det det finns system i hur åklagarnas fusk går till. Lunchekot jämförde nämligen med kritiken mot hanteringen av Osmo Vallo fallet.

De redovisade också att den åklagare som utrett åklagarens agerande lagt ner förundersökningen.

Och de tänker göra ett längre reportage i Studio Ett!

Blir det bättre än så här?

Nja.

De kunde ha namngivit den åklagare som lade ner förundersökningen mot åklagaren, och också granskat den åklagaren.

De kunde ha redovisat de många exemplen under de senaste två till tre åren, och diskutera om det finns ett mönster.

Att dra växlar på Osmo Vallo fallet är lite fegt. Det är liksom redan politiskt korrekt att göra det, eftersom det då går att falla tillbaka på kritik som har utdelats av staten själv.

Kanske kommer det mera i Studio Ett…

Margaret Thatchers klänning

Studio Ett gör ett reportage med anledning av ett Margaret Thatcher jubileum (30/4-2009). När engelsmän skall intervjuas om hennes politiska gärning väljer journalisten en av hennes kritiker på vänsterkanten (Toynbee på The Guardian). När hon sedan också intervjuar en konservativ, frågar hon bara om Margaret Thatcher som person, och till och med om hennes kläder.

Ingen liberal eller konservativ motröst ges således i reportaget, vad beträffar Margaret Thatchers politiska gärning.

Detta med att en vänsterkvinna talar politik, och en högerman bara får prata om kläder, är dessutom en klassisk manlig härskarteknik, fast ut och invänd.

Antiliberalism i sveriges radio P1

Här är några exempel på antiliberalism i sveriges radio P1, under 2008.

1. Filosofiska rummet diskuterar man individuellt ansvar, tillsammans med bland andra Anne Heberlein (1/6-2008). Någon nämner då begreppet ”inlärd hjälplöshet”. Programledaren håller nästan på att trilla av stolen. Det här hade han inte hört förut. Det beror säkert på att begreppet var centralt för den tidiga nyliberala kritiken av den svenska socialstaten, på 1980-talet.

2. Jan Björklund beskrivs i public service som bestående av mörk materia. De går ofta långt i sin satir, men ingen annan än Jan Björklund har man på detta sätt beskrivit i rent metafysiska termer av gott och ont, där Jan Björklund får representera det onda. Av någon anledning tycks P1-vänstern nära ett närmast blint hat mot just Jan Björklund

3. Människor och tro har ett helt program som handlar om liberalismen (3/9-2008). Programmet går ut på att framställa nyliberalism som ett slags irrationell religion. Inspirationen hade förmodligen hämtats från Stefan Jonssons påhoppp på Johan Norberg i DN Kultur, 2007 (artiklen ”Ur kryptans djup”). Ingen liberal är förstås med.

4. När Studio Ett skall lämna tips om bloggossfären (7/10-2008) nämns vänsterbloggare, men ingen nyliberal eller neokonservativ.

5. I Godmorgon världen! (26/10-2008) hävdar en journalist, att det nu råder samsyn om att en av finanskrisens orsaker skulle ha varit bristande regleringar på grund av en nyliberal ideologi. Detta trots att det i en rad program i veckan framgått att det inte finns någon sådan samsyn. Vad flera har sagt, däribland VD för svenskt näringsliv, är att det snarare har varit fel regleringar.

6. Programmet Konflikt (1/11-2008) handlar om Bill Clintons nymornade kritik av frihandel avseende mat. Denna kritik ges stort utrymme, och framställs av Mikael Olsson som en sanning. Mikael Olsson säger till och med att det skall bli Konflikts uppgift att följa upp att Bill Clintons syn på mat och frihandel får genomslag.

Från Bagdad Bob till bilbombning

Programserien Heliga familjen (sommaren 2008 i P1) blev den aggressiva radikalfeminismen i P1:s motsvarighet till Bagdad Bob. Därefter har P1-feminismen bara återkommit i enskilda inslag här och där. Cecilia Blomberg tvingades med andra ord över till en bilbombningsstrategi, under hösten 2008. Här är några exempel:

1. Inslag om Susanne Brogger, i Kulturradion, i syfte att kollektivt misstänkliggöra alla män som potentiella våldtäktsmän

2. Annika Lantz leker ”hänga gubbe”, där en av de som skall hängas är journalisten Per Gudmundsson, för att han har diskuterat biologiska skillnader mellan pojkar och flickor

3. Konflikts vänster-bitch, Mikael Olsson, följer upp om män och våldtäkt i krig, med samma misstänkliggörande tema som Cecillia Blomberg

4. Studio Ett har manlighet som tema (november 2008). Det visar sig att det temat skall handla om ”porr” och ”barnmisshandel”

Ungefär så här håller det sedan på under hösten 2008. Det skall dock sägas, att P1-feminismen verkar ha sloknat ytterligare under våren 2009. Nu är det nästan lika lugnt som i Irak, i sveriges radio P1.

Mer dumfeminism i sveriges radio P1

Här är några fler exempel på dumfeminism i sveriges radio P1:

1. I ett inslag om en bok med titel Mat för män i Studio Ett (19/11-2008) tror P1:s journalist att det inte längre är så att män föredrar rött kött, öl, med mera. Det visar sig då att bokens författare har vetenskapliga studier som grund för att det är så. Vad hade P1:s journalist? En kurs i genusmedvetande?

2. På bokmässans första dag, 2008, sände Studio Ett en paneldebatt om genus i barnböcker. P1:s journalist menade att Elsa Beskows böcker inte borde ges till barn, eftersom de konserverar gamla könsroller. Så gott som samtliga i panelen slog då irriterat bakut. Traditionella könsroller säljer! Det får en att undra vem som har efterfrågat P1:s radikalfeministiska propaganda?

Låt barnen vara ifred!

Ett tydligt tecken på att man har med fanatiker att göra, är att de vill ge sig på barnen med sitt politiska budskap. Sveriges radio P1 är inget undantag:

1. Studio Etts reporter på bokmässan 2008 frågade om man borde undvika Elsa Beskow, på grund av beskrivingen av könsroller i hennes böcker
2. I samma inslag passade journalisten på att göra reklam för en barnbok med HBT-innehåll
3. Kulturradion gör ett inslag om genus i barnböcker, våren 2008, på temat att det är självklart att det skall utvecklas i feministisk riktning
4. Ett program om tabun i barnböcker, hösten 2007, används för att göra reklam för en feministisk barnbok