Sveriges radio P1 om kärnfamiljen

Ordvalet är ofta ett bra sätt att avslöja propaganda och fanatism. Här följer en sammanställning av ord i programserien Heliga familjen, vilken sändes i sveriges radio P1, sommaren 2008.

Det ökade intresset för kärnfamiljen beskrivs som ”lyckohyckel” och ”familjeonani”. Det hävdas samtidigt att romantiken är en ”dimridå” och att ”normativiteten” i pressen är ”absurd”. Kärnfamiljen beskrivs som något ”otroligt sunkigt” och jämförelse görs med raslagar i USA. Skilmässa, å andra sidan, beskrivs som ”mognad” och ”utveckling”.

Det kommer givetvis också lite marxistoid analys. Äktenskapets historiska roll beskrivs som ett sätt att kontrollera kvinnors sexualitet, trots att män också straffades för otrohet. Och svartsjuka och avund är förstås inte naturliga mänskliga känslor, utan ett resultat av monogami som ideologi respektive av kapitalism och konsumism.

Inte ens drottningen kommer undan. Hon beskrivs som den sista kvinnan som ”ligger sig till” sin position.

Allt detta tycks ha levt upp till sveriges radio P1:s krav på kvalitet.

På väg ut

Glåpords- och andra feminister tycks vara på väg ut, enligt kulturradions chef Mattias Berg. Tydligen anställs de inte längre på de stora tidningarna. Också i sveriges radio P1 verkar de ha svalnat något.

1. Tove Leffler har bara hörts av en gång, i programmet Medierna.
2. Annika Lantz har lugnat sig betydligt, och skyller samtidigt sitt tidigare agerande på hormoner i samband med barnafödande. Det verkar dock troligare att hon har haft ett längre samtal med chefen.

Det är dock inte hela historien. Om Maria Sveland i Heliga familjen var P1-feminismens motsvarighet till Bagdad Bob, pågår det nu ett slags bilbombande utspritt på flera olika program.

Ett av de vanligast återkommande temana är då att försöka misstänkliggöra alla män (eller ”genusstrukturen”) för sådana våldtäkter eller övergrepp som begås av en liten andel män.

Initiativet tycks ha kommit från P1-chefen själv, Cecilia Blomberg, som den 10/9 sände en repris om Susanne Brogger, med misstänkliggörande av mäns sexualitet som tema. Det illröda Konflikt följde snart upp med ett program på samma tema den 20/9.

Kollektivt misstänkliggörande av mäns sexualitet framstår därmed, under hösten 2008, som P1-feminismens motsvarighet till marixsmens anti-amerikanism, det vill säga som feminismens svanesång.