En svensk Jane Jacobs?

Det 25 mars har programmet Obs! i sveriges radio P1 ett inslag om motståndet mot stadsplanering i U.S.A., under efterkrigstiden. En recension av en ny bok om kampen mellan Robert Moses och Jane Jacobs.

I inslaget får vi veta att det fanns motsvarigheter till Robert Moses fanatiska språkbruk även i Sverige. Men vi får inte veta något mer om de svenska motsvarigheterna till Robert Moses och Jane Jacobs.

I inslaget får vi också veta att Jane Jacobs hade rätt och Robert Moses hade fel. Att det i själva verket var Jacobs som stod för modernitet och ekonomisk utveckling.

Det måste betyda två saker:

1. I Sverige hade myndigheter och stadsplanerare som beskrev sig själv som moderna och rationella fel. De var varken moderna eller rationella.

2. I U.S.A. gick det att stoppa det som var fel. I Sverige gick det som bekant inte. Det svenska vansinnet blev ju också därför betydligt värre. Mer arrogant, förstörde mer och varade längre.

De reflektionerna måste ha legat närmast till hands, efter att ha läst den aktuella boken. Uppmuntrade då Obs! till en diskussion om det?

Nej, tvärtom. De diskuterar inte alls motsvarande svensk historia och de försöker vända på det hela genom att hävda att hotet idag inte kommer från stadsplanering, utan någon annanstans ifrån. Varifrån vågade recensenten dock inte säga rent ut. Men han antyder att hotet idag kommer från de som hävdar att de representerar modernitet och ekonomisk rationalitet. Dessutom uppmanar han till aktivism mot dessa, icke namngivna, intressen.

Det här är en riktig soppa.

1. Vinken skall, enligt ovan, förstås läsas som en kritik av liberalismen. Den skulle med andra ord inte vara så modern och rationell som den ger sig ut för att vara.

2. Hotet från stadsplanerare kvarstår. Såväl Tors torn som den nya Slussen är exempel på det.

3. Det har säkert inte recensenten tänkt på, men ibland hör man att miljöpartister hävdar att de representerar det moderna. Uppmanar han till aktivism också mot dem?

4. Att Robert Moses hade fel i U.S.A. för femtio år sedan är inget belägg för att de som anser sig vara moderna idag skulle ha det. Att de skulle ha fel måste bevisas med en argumentation i sak, inte med ”guilt-by-association”.

Slutsatser?

- Obs! uppmuntrar till vänsteraktivism mot liberalismen, typ reclaim the city. Det enda argumentet är en historisk ”guilt-by-association” med amerikansk efterkrigstid.

- Obs! uppträder lögnaktigt och maktkorrumperat när det gäller aktuella hot mot en levande stadsmiljö i Sverige

- Fast att de hävdar att de inte diskuterar svenska förhållanden gör de precis just det. Vi ser återigen hur de använder exempel i andra länder för att fegt kritisera liberalismen i dagens Sverige.

- De biter sig själva i svansen, utan att kanske tänka på det, när de antagligen inte tänker på hur miljöpartiet ibland identifierar sig självt som modernt.

- De underlåter att påminna om svensk negativ avvikelse i jämförelse med U.S.A. när det gäller rationalitet, modernitet och politiskt deltagande, under efterkrigstiden.

Tänk att Obs! redaktionen kan lyckas med så mycket i ett enda litet inslag om en ny bok…

Postmarxism

Den 22 mars gör programmet Obs! reklam för något som kallas posthumanism.

Den person som gör inslaget i Obs! kommer fram till att posthumanismen nog har rätt. (Inslaget är upplagt som en bokrecension).

Det är uppenbart att posthumanism förenar det sämsta i marxismen med det sämsta i grön ideologi.

I programmet gör programledaren Fredrik Pålsson samtidigt reklam för tidigare inslag i Obs! om post-postmodernism.

Dessa termer, inklusive termen postmodernism, speglar inget annat än vänsterns baksmälla, efter sovjetunionens fall.

I själva verket fortlever modernismen i högsta välmåga. Liberalismen har ju segrat, med bland annat en enda bred medelklass och tro på rationalitet och falsifiering som vetenskaplig metod.

Antiliberalism i sveriges radio P1

Här är några exempel på antiliberalism i sveriges radio P1, under 2008.

1. Filosofiska rummet diskuterar man individuellt ansvar, tillsammans med bland andra Anne Heberlein (1/6-2008). Någon nämner då begreppet ”inlärd hjälplöshet”. Programledaren håller nästan på att trilla av stolen. Det här hade han inte hört förut. Det beror säkert på att begreppet var centralt för den tidiga nyliberala kritiken av den svenska socialstaten, på 1980-talet.

2. Jan Björklund beskrivs i public service som bestående av mörk materia. De går ofta långt i sin satir, men ingen annan än Jan Björklund har man på detta sätt beskrivit i rent metafysiska termer av gott och ont, där Jan Björklund får representera det onda. Av någon anledning tycks P1-vänstern nära ett närmast blint hat mot just Jan Björklund

3. Människor och tro har ett helt program som handlar om liberalismen (3/9-2008). Programmet går ut på att framställa nyliberalism som ett slags irrationell religion. Inspirationen hade förmodligen hämtats från Stefan Jonssons påhoppp på Johan Norberg i DN Kultur, 2007 (artiklen ”Ur kryptans djup”). Ingen liberal är förstås med.

4. När Studio Ett skall lämna tips om bloggossfären (7/10-2008) nämns vänsterbloggare, men ingen nyliberal eller neokonservativ.

5. I Godmorgon världen! (26/10-2008) hävdar en journalist, att det nu råder samsyn om att en av finanskrisens orsaker skulle ha varit bristande regleringar på grund av en nyliberal ideologi. Detta trots att det i en rad program i veckan framgått att det inte finns någon sådan samsyn. Vad flera har sagt, däribland VD för svenskt näringsliv, är att det snarare har varit fel regleringar.

6. Programmet Konflikt (1/11-2008) handlar om Bill Clintons nymornade kritik av frihandel avseende mat. Denna kritik ges stort utrymme, och framställs av Mikael Olsson som en sanning. Mikael Olsson säger till och med att det skall bli Konflikts uppgift att följa upp att Bill Clintons syn på mat och frihandel får genomslag.