Antiliberalism i sveriges radio P1

Här är några exempel på antiliberalism i sveriges radio P1, under 2008.

1. Filosofiska rummet diskuterar man individuellt ansvar, tillsammans med bland andra Anne Heberlein (1/6-2008). Någon nämner då begreppet ”inlärd hjälplöshet”. Programledaren håller nästan på att trilla av stolen. Det här hade han inte hört förut. Det beror säkert på att begreppet var centralt för den tidiga nyliberala kritiken av den svenska socialstaten, på 1980-talet.

2. Jan Björklund beskrivs i public service som bestående av mörk materia. De går ofta långt i sin satir, men ingen annan än Jan Björklund har man på detta sätt beskrivit i rent metafysiska termer av gott och ont, där Jan Björklund får representera det onda. Av någon anledning tycks P1-vänstern nära ett närmast blint hat mot just Jan Björklund

3. Människor och tro har ett helt program som handlar om liberalismen (3/9-2008). Programmet går ut på att framställa nyliberalism som ett slags irrationell religion. Inspirationen hade förmodligen hämtats från Stefan Jonssons påhoppp på Johan Norberg i DN Kultur, 2007 (artiklen ”Ur kryptans djup”). Ingen liberal är förstås med.

4. När Studio Ett skall lämna tips om bloggossfären (7/10-2008) nämns vänsterbloggare, men ingen nyliberal eller neokonservativ.

5. I Godmorgon världen! (26/10-2008) hävdar en journalist, att det nu råder samsyn om att en av finanskrisens orsaker skulle ha varit bristande regleringar på grund av en nyliberal ideologi. Detta trots att det i en rad program i veckan framgått att det inte finns någon sådan samsyn. Vad flera har sagt, däribland VD för svenskt näringsliv, är att det snarare har varit fel regleringar.

6. Programmet Konflikt (1/11-2008) handlar om Bill Clintons nymornade kritik av frihandel avseende mat. Denna kritik ges stort utrymme, och framställs av Mikael Olsson som en sanning. Mikael Olsson säger till och med att det skall bli Konflikts uppgift att följa upp att Bill Clintons syn på mat och frihandel får genomslag.

Mikael Olsson och brott mot mänskligheten

Det här är en kompletterande anmälan till granskningsnämnden. Vi anmäler Mikael Olsson och programmet Konflikt, den 2/5-2009. Vi har redan i en tidigare skrivelse (30/3-2009) påtalat ett tidigare missbruk av begreppet brott mot mänskligheten, av Mikael Olsson i programmet Konflikt (15/11-2008).

Programmet den 2/5-2009 handlar om hårda förhörsmetoder och eventuell tortyr. Mikael Olsson hävdar att Bush har begått ”brott mot mänskligheten”, men säger också att programmet handlar om ”påstådda brott mot mänskligeten”. I programmet får dessutom en spansk jurist hävda att de amerikanska förhörsmetoderna är tortyr och därför ett brott mot mänskligheten. Detta ifrågsätts inte av Konflikts journalist.

Vår anmälan avser:

1. Begreppet tortyr används som om de vore fastslaget att de aktuella förhörsmetoderna är tortyr, trots att det är en kontroversiell fråga.

2. Tortyr som brott mot mänskligheten kräver som rekvisit att:

- ”gärningen utgjorde en del av en omfattande eller systematisk attack mot en civilbefolkning”
- ”gärningsmannen visste att gärningen utgjorde ett led i eller hade uppsåtet att gärningen skulle vara en del i en omfattande eller systematisk attack mot en civilbefolkning”

Något systematisk attack mot en civilbefolkning är det inte fråga om i dett fall, varför Konflikts användande av begreppet brott mot mänskligheten måste betraktas som grovt osakligt.

Vi vill också påminna om att vi i vår tidigare skrivelse pekade på ensidig kritik av USA, samtidigt som liknande missförhållande i Sverige inte ges samma utrymme. Vi vill därför att granskningsnämnden särskilt granskar sveriges radio P1:s underlåtelse att mer ingående granska och rapportera om:

1. Sveriges internationella rekord när det gäller anmälningar och fällningar inför FN:s kommission mot tortyr
2. Den allvarliga och upprepade internationella kritik, vilken har riktats mot hur fångar hanteras i svenska häkten.

Skrivelse till granskningsnämnden 4

I oktober och november 2008 ägnar sig programmen Konflikt och Godmorgon världen, i sveriges radio P1, åt ensidig och osaklig hets mot USA i allmänhet och George Bush i synnerhet. Vi anser att granskningsnämnden särskilt bör granska samtliga inslag om USA i dessa program under de två angivna månaderna.

Vi vill särskilt framhålla två exempel:

- George Bush popularitetssiffror återkommer i flera inslag som grund för en svepande och inte sällan hånfull kritik mot George Bush, utan att dessa ställs i relation till annan information, till exempel kongressens motsvarande siffror eller motsvarande siffror för politiska institutioner i Sverige

- Mikael Olsson hävdar i Konflikt den 15/11 att USA har gjort sig skyldigt till brott mot mänskligheten, men ger inte några exempel på det. Påståendet måste betraktas som grovt osakligt. Programmet visar sig sedan endast handla om eventuella krigsförbrytelser och är dessutom ensidigt i val av personer som får komma till tals.

Utöver de två angivna programmen och månaderna vill vi att granskningsnämnden särskilt granskar två program om Irak-kriget, den 5/1 och 6/1-2009. Dessa är på samma sätt ensidiga till sitt sakinnehåll och val av personer som får komma till tals, och är därmed ett uttryck för en hets mot USA, och särskilt högern i USA, snarare än exempel på saklig och opartisk journalistik.

På väg ut

Glåpords- och andra feminister tycks vara på väg ut, enligt kulturradions chef Mattias Berg. Tydligen anställs de inte längre på de stora tidningarna. Också i sveriges radio P1 verkar de ha svalnat något.

1. Tove Leffler har bara hörts av en gång, i programmet Medierna.
2. Annika Lantz har lugnat sig betydligt, och skyller samtidigt sitt tidigare agerande på hormoner i samband med barnafödande. Det verkar dock troligare att hon har haft ett längre samtal med chefen.

Det är dock inte hela historien. Om Maria Sveland i Heliga familjen var P1-feminismens motsvarighet till Bagdad Bob, pågår det nu ett slags bilbombande utspritt på flera olika program.

Ett av de vanligast återkommande temana är då att försöka misstänkliggöra alla män (eller ”genusstrukturen”) för sådana våldtäkter eller övergrepp som begås av en liten andel män.

Initiativet tycks ha kommit från P1-chefen själv, Cecilia Blomberg, som den 10/9 sände en repris om Susanne Brogger, med misstänkliggörande av mäns sexualitet som tema. Det illröda Konflikt följde snart upp med ett program på samma tema den 20/9.

Kollektivt misstänkliggörande av mäns sexualitet framstår därmed, under hösten 2008, som P1-feminismens motsvarighet till marixsmens anti-amerikanism, det vill säga som feminismens svanesång.

Naomis statsbesök

En av vulgärvänsterns mest ohederliga debattörer har varit på besök i Sverige: Naomi Klein. Hur har sveriges radio hanterat det?

1. P1 morgon låter en socialist och en okunnig socialdemokrat debattera hennes senaste bok. Ingen liberal får vara med. I samma inslag beskrivs Johan Norbergs Klein-kritiska bok som oändligt liten jämfört med Naomi Kleins och hela hans kritik reduceras till att han har hävdat att Milton Friedman inte stödde Irak-kriget. Detta om en bok som med en stor mängd fakta har underkänt Kleins Shockdoktrinen i sin helhet. Boris Benulics medverkan i boken nämns dessutom inte.

2. Klein intervjuas i Ekots lördagsintervju, där normalt endast höga svenska politiska profiler intervjuas. Naomi Kleins jämställs med andra ord av Ekot med sveriges justitieminister, Filippa Reinfeldt, advokatsamfundets ordförande, etc. Något liknande torde inte ha skett tidigare.

3. Klein får komma till tals i programmet Konflikt, utan att någon kritiserar eller bemöter hennes påståenden.

Detta har alltså varit sveriges radio strategi: att behandla Klein som om hon vore ett statsbesök, och att samtidigt immunisera henne mot kritik från ledande svenska liberala debattörer.