Den viktigaste frågan

Den 24 mars har Studio Ett ett inslag om vilka frågor som är viktiga inför valet 2010. Diskussionen bygger på en undersökning som SIFO har gjort åt Ekot.

Det märkliga är att Studio Etts journalister hävdar att invandring och personlig integritet inte är viktiga frågor, i det kommande valet. Något stöd för det påståendet finns dock inte.

Det visar sig att Ekot har frågat hur många som har satt dessa frågor som de viktigaste. Om de istället hade låtit väljarna rangordna flera frågor, hade en annan bild kanske framkommit, där många hade haft dessa frågor som nummer två, tre, fyra, etc.

Hela diskussionen blir dessutom sned, eftersom det som är intressant inför valet inte är vad de stora grupperna tycker, utan vad marginalväljarna tycker. Det är ju det som kan få en dramatisk effekt på valutgången.

Det som är otäckt med det här, är det fula och manipulativa sätt att fråga som Ekot har använt sig av för att få det att se ut som att frågor som utgör ett hot mot etablerade maktintressen har ett lågt stöd hos det svenska folket.

Fler säkerhetsvakter

Ekot rapporterar idag att fyra av tio åklagare upplever hot och trakasserier. Vi får dock inte veta varför. Ekot bryr sig inte om att ställa den frågan.

Detta är ytterligare ett exempel på hur Ekot, på kort tid, av allt att dömma mörkar om problem i det svenska samhället. Varför upplever så många åklagare hot och trakasserier?

Saknar buset respekt för rättsväsendet?

Har maffian kopplat ett grepp om den svenska rättsstaten?

Eller är det kanske helt vanliga svenskar som är kritiska för att åklagarna inte åtalar, eller för att åklagarna ljuger och fuskar i sina utredningar?

Vi får inget svar.

Vi har fått höra om undernärda barn, scooterattack mot en polis och nu detta med åklagarna, och i alla tre fallen undviker Ekot att gå vidare och diskutera de bakomliggande orsakerna.

Det är intellektuell korruption i sin prydno.

Vad gick då inslaget ut på? Jo, att JUSEK rekommenderar ombyggda lokaler och fler säkerhetsvakter.

Om sveriges radio P1 istället gick till botten med problemen kanske inte det skulle behövas.

Pressen ökar – på Ekot

Under kriget i Gaza drev Ekot i sveriges radio P1 en israelkritisk linje. Den tog sig bland annat uttryck i kritik mot Israel, utan motsvarande kritik mot Hamas.

Här är två exempel:

Den 17/1 rapporterar Ekot att den internationella pressen på Israel ökar. Vad Ekot inte nämner är att pressen också ökade på Hamas. I BBC:s sändningar samma kväll (world service) sägs att pressen har ökat på båda parter.

Bildt gör ett uttalande som är israelkritiskt, men också innehåller kritik av Hamas. I programmet Konflikt den 10/1 redovisas hela Bildts uttalande. I Ekots motsvarande rapportering, dagarna innan, redovisades endast den israelkritiska delen i Bildts uttalande.

Fingrarna i syltan

Den allra värsta ideologiseringen i sveriges radio P1 förlades under 2007 och 2008 till jul och nyår 2007-2008 och sommaren 2008. Med andra ord under loven.

Därför var det intressant att se vad som skulle hända under jul och nyår 2008-2009. Hur blev det?

Svaret är att sveriges radio P1 verkar vara ordentligt stukade, med att de trots det gjorde en del försök att stoppa fingrarna i den ideologiska syltan.

1. På julaftons morgon är förstås Tiina Rosenberg och Göran Rosenberg inbjudna till Filosofiska rummet. Rött och rosa skall det vara när det är helg. Att det borde finnas en balans mellan socialistiska, liberala och konservativa debattörer, tycks inte förespegla P1. Men vad kan man vänta sig från ett program där en programledare har föreslagit att bildning är liktydigt med att ha läst HBT-kanon?

2. På julafton, efter Kalle Anka och mat, fick Kjell Albin Abrahamsson pliktskyldigt läsa upp ett fördömande, i vilket julens relation mellan att ”vara” och att ”ha” beskrevs som ”pervers”. En liten röd-grön moralism från Ekot-redaktionen, och P1-chefen Cecilia Blomberg, på julafton. Givetvis också med ett balanserat språkbruk.

3. Lite senare var det dags igen. Nu hade P1 hittat en engelsk undersökning, vilken hade kommit fram till att det var hälsofarligt att julhandla, särskilt för män. Det där med hälsa och moral hänger ju gärna ihop. Att det skulle vara farligt för hälsan att inte vara moralisk – eller ideologisk rättänkande – är en tämligen gammal tankefigur.

4. På annandagen var det dags för lite antikolonialism. Mörkrets hjärta som radioteater. I eftersnacket nämns boken Utrota varenda Jävel, som en referens. Vänstern är ganska desperat när det enda de har att komma med är kritik av kolonialismen. Då har de nästan slutat att leva i nuet. Som Per Ahlmark har visat, är Utrota varenda Jävel dessutom ett exempel på marxistoid historieförfalskning, vilken samtidigt trivialiserar förintelsen.