Från Bagdad Bob till bilbombning

Programserien Heliga familjen (sommaren 2008 i P1) blev den aggressiva radikalfeminismen i P1:s motsvarighet till Bagdad Bob. Därefter har P1-feminismen bara återkommit i enskilda inslag här och där. Cecilia Blomberg tvingades med andra ord över till en bilbombningsstrategi, under hösten 2008. Här är några exempel:

1. Inslag om Susanne Brogger, i Kulturradion, i syfte att kollektivt misstänkliggöra alla män som potentiella våldtäktsmän

2. Annika Lantz leker ”hänga gubbe”, där en av de som skall hängas är journalisten Per Gudmundsson, för att han har diskuterat biologiska skillnader mellan pojkar och flickor

3. Konflikts vänster-bitch, Mikael Olsson, följer upp om män och våldtäkt i krig, med samma misstänkliggörande tema som Cecillia Blomberg

4. Studio Ett har manlighet som tema (november 2008). Det visar sig att det temat skall handla om ”porr” och ”barnmisshandel”

Ungefär så här håller det sedan på under hösten 2008. Det skall dock sägas, att P1-feminismen verkar ha sloknat ytterligare under våren 2009. Nu är det nästan lika lugnt som i Irak, i sveriges radio P1.

Fingrarna i syltan

Den allra värsta ideologiseringen i sveriges radio P1 förlades under 2007 och 2008 till jul och nyår 2007-2008 och sommaren 2008. Med andra ord under loven.

Därför var det intressant att se vad som skulle hända under jul och nyår 2008-2009. Hur blev det?

Svaret är att sveriges radio P1 verkar vara ordentligt stukade, med att de trots det gjorde en del försök att stoppa fingrarna i den ideologiska syltan.

1. På julaftons morgon är förstås Tiina Rosenberg och Göran Rosenberg inbjudna till Filosofiska rummet. Rött och rosa skall det vara när det är helg. Att det borde finnas en balans mellan socialistiska, liberala och konservativa debattörer, tycks inte förespegla P1. Men vad kan man vänta sig från ett program där en programledare har föreslagit att bildning är liktydigt med att ha läst HBT-kanon?

2. På julafton, efter Kalle Anka och mat, fick Kjell Albin Abrahamsson pliktskyldigt läsa upp ett fördömande, i vilket julens relation mellan att ”vara” och att ”ha” beskrevs som ”pervers”. En liten röd-grön moralism från Ekot-redaktionen, och P1-chefen Cecilia Blomberg, på julafton. Givetvis också med ett balanserat språkbruk.

3. Lite senare var det dags igen. Nu hade P1 hittat en engelsk undersökning, vilken hade kommit fram till att det var hälsofarligt att julhandla, särskilt för män. Det där med hälsa och moral hänger ju gärna ihop. Att det skulle vara farligt för hälsan att inte vara moralisk – eller ideologisk rättänkande – är en tämligen gammal tankefigur.

4. På annandagen var det dags för lite antikolonialism. Mörkrets hjärta som radioteater. I eftersnacket nämns boken Utrota varenda Jävel, som en referens. Vänstern är ganska desperat när det enda de har att komma med är kritik av kolonialismen. Då har de nästan slutat att leva i nuet. Som Per Ahlmark har visat, är Utrota varenda Jävel dessutom ett exempel på marxistoid historieförfalskning, vilken samtidigt trivialiserar förintelsen.

Bildningsakuten

Göran Everdahl är känd för sin bildning. Men det hjälper knappast om man yttrar sig om sådant som man inte kan något om:

1. Han tror på fullaste allvar att vi nuförtiden arbetar mer och tjänar mindre. Detta fast alla vet att tillväxten gör att vi arbetar mindre och har högre levnadsstandard.
2. Han tror att tillväxt och bättre miljö är oförenliga. Detta trots att alla världens ledare är överens om att fortsatt tillväxt är viktig för att förbättra miljön.
3. Han tror att ”konflikten” i mellanöstern handlar om olja, fast ingen seriös analytiker skulle hålla med. Konflikterna i mellanöstern handlar ju om territorium och terrorism.

Man kan se framför sig hur P1-chefen Cecilia Blomberg går genom korridorerna i radiohuset och rensar ut all förbjuden nyliberal och nykonservativ litteratur.

Gröna kappans bildningsdoktor rekommenderar härmed Göran Everdahl följande läsning:

- Johan Norbergs Till världskapitalismens försvar
- Jonas Fryklunds Yppighetens nytta
- Per Ahlmarks Det är demokratin, dumbom!

På väg ut

Glåpords- och andra feminister tycks vara på väg ut, enligt kulturradions chef Mattias Berg. Tydligen anställs de inte längre på de stora tidningarna. Också i sveriges radio P1 verkar de ha svalnat något.

1. Tove Leffler har bara hörts av en gång, i programmet Medierna.
2. Annika Lantz har lugnat sig betydligt, och skyller samtidigt sitt tidigare agerande på hormoner i samband med barnafödande. Det verkar dock troligare att hon har haft ett längre samtal med chefen.

Det är dock inte hela historien. Om Maria Sveland i Heliga familjen var P1-feminismens motsvarighet till Bagdad Bob, pågår det nu ett slags bilbombande utspritt på flera olika program.

Ett av de vanligast återkommande temana är då att försöka misstänkliggöra alla män (eller ”genusstrukturen”) för sådana våldtäkter eller övergrepp som begås av en liten andel män.

Initiativet tycks ha kommit från P1-chefen själv, Cecilia Blomberg, som den 10/9 sände en repris om Susanne Brogger, med misstänkliggörande av mäns sexualitet som tema. Det illröda Konflikt följde snart upp med ett program på samma tema den 20/9.

Kollektivt misstänkliggörande av mäns sexualitet framstår därmed, under hösten 2008, som P1-feminismens motsvarighet till marixsmens anti-amerikanism, det vill säga som feminismens svanesång.