Förräderiet

Här följer hela vår tredje rapport: ”P1-Vänsterns förräderi, 2007-2009″:

Bakgrund

Denna rapport är ett bidrag till den liberala debatten om kultur och media. Den behandlar material från sveriges radio P1, tiden juli 2007 till och med mars 2009.

Syftet är att visa att bristerna i sveriges radio P1:s samhällsbevakning är så allvarliga att de bidrar till att direkt skada det svenska samhället.

Överblick

De områden som tas upp i den här rapporten är:

1. Resursraseriet i den offentliga förvaltningen
2. Bristande samverkan mellan myndigheter
3. Den misslyckade integrationen
4. 40-talisternas tredubbla kränkning av sina barn
5. Det uteblivna ansvarsutkrävandet
6. Tystnaden om den politiska bloggosfären
7. Antiliberalism

Metod

När vi diskuterar dessa områden utgår vi från information vilken faktiskt har förekommit i P1, men aldrig har tagits på allvar. Vi kompletterar sedan med sådant som är väl känt i det liberal-konservativa debatten.

Resursraseriet

Åklagarväsendet är nere på knäna och slår larm. Domstolarna fälls upprepade gånger för brott mot mänskliga rättigheter, på grund av för långa handläggningstider. Försvaret har stora hål i ekonomin. Barnakuter slår larm på grund av resursbrist. Tillgängligheten i sjukvården är dålig och blir inte bättre.

Vad är det som pågår när grundläggande offentlig verksamhet inte längre klarar sina uppgifter? Det märkliga är att vi har en hyfsad BNP, och världens näst högsta skattetryck. Var tar pengarna vägen?

Johan Norberg har lyft fram en undersökning där svensk förvaltning visar sig vara den minst effektiva bland OECD-länderna[1]. Lotta Gröning och Carl Rudbeck gör en liknande analys, i Godmorgon världens panel.

På politisk nivå i Sverige tycks man således känna till att den svenska förvaltningen är ineffektiv. Trots det vägrar sveriges radio P1 att gå till botten med denna problematik. Varför?

1. I Sverige ledde 68 till att radikala vänsterkrafter fick inflytande över centrala samhällsfunktioner. Man brukar tala om Gramsci-vänstern, och det för Sverige unika ”institutionella genomslaget”[2]
2. Under det galna kvartsseklet försvagades kontrollmakten medvetet. Byråkraterna var ju ofelbara, eftersom de var socialistiska och alltid ville väl
3. Den svenska socialstaten havererade i början av 1990-talet, på grund av Olof Palmes systemskifte på 70- och 80-talet. Sedan dess har politikerna tvingats städa upp efter det funktionssocialistiska experiment

Anledningen till att P1-vänstern inte granskar resursraseriet är således att det pekar tillbaka på dem själva, på de skador som de har varit med och åsamkat det svenska samhället.

Bristande samverkan mellan myndigheter

Ett närliggande exempel är problemet med samordning mellan myndigheter. Det kostade många svenskar dyrt i samband med Tsunamin. Här är ytterligare några exempel:

1. En av systrarna Graaf berättar i sitt sommarprogram om sina dåliga erfarenheter av hur myndigheterna inte samverkar när det gäller misshandlade och ofredade kvinnor
2. En rapport slår fast att samverkan mellan olika instanser för vård av äldre inte fungerar, och att de därför hamnar mellan stolarna
3. Det är känt sedan länge att sjuka och arbetssökande hamnar i kläm mellan socialen, försäkringskassan och a-kassan

Det här fortsätter alltså, trots att Inga-Britt Ahlenius, i en artikel 2005, skarpt påtalade denna problematik. Det kan vi tacka P1-vänstern för!

Den misslyckade integrationen

Sverige är ett segregerat land. Detta framgår gång på gång, i utredningar, rapporter och intervjuer med experter. Här är några exempel:

1. De svenska bostadsområdena hör till Europas mest segregerade
2. Sverige har en låg andel interetniska äktenskap
3. Invandrare har svårt att komma in på arbetsmarknaden
4. Somalier ger upp och lämnar Sverige, efter åtta år, eftersom de räknar med att bli bättre mottagna i England
5. Svenska adoptivföräldrar chockas över smygrasismen mot deras barn
6. Etablerade invandrare klagar på att i USA blir man amerikan, men i Sverige förblir man invandrare

Är orsakerna till detta kända? Ja, de verkar också vara väl kända på politisk nivå i Sverige:

1. Den svenska modellen, där facket har stor makt, skapar höga trösklar in på arbetsmarknaden
2. Svensken är inte kosmopolitisk, utan snarare etniskt exkluderande och smygrasistisk
3. Smygrasismen förnekas eller göms undan i samhällsdebatten
4. Det svenska samhället är smygkorrumperat, vilket invandrare riskerar att ifrågasätta när de kommer in i strukturerna
5. På många områden i samhället styr små kotterier, vilka domineras av etniska svenskar som håller alla utanför, inte bara invandrare

Varför går då inte sveriges radio P1 till botten med de här problemen?

1. Det är underförstått, att om man vill göra karriär inom statsradion ifrågasätter man inte den svenska modellen, och i synnerhet inte fackets makt
2. Mediavänstern har själva bidragit till problemet genom att hyckla om det
3. Media och kultur är två av de sektorer där kotterierna är som värst
4. Det skulle innebära en prestigeförlust för socialdemokratin om man fastslår deras ansvar för detta misslyckande

Vad gör då P1-vänstern istället? De vältrar sig i reportage om stenkastning och hedersvåld. Det är ”den andre” det är fel på, inte Sverige eller svenskarna. Och när frågan om det svenska samhällets brister trots allt tas upp, gör de sitt bästa för att undvika en fördjupad diskussion[3].

Den tredubbla kränkningen av 40-talisternas barn

Kärnfamiljen står starkare än någonsin. Det intygar till och med en taxitomte, som intervjuas i programmet Tendens på julafton. Anledningen är att 60-talisterna, visa av egen erfarenhet, har tagit avstånd från sina föräldrars, 40-talisternas, egoism och relationsexperimenterande.

Hur speglar sveriges radio P1 denna utveckling?

1. I en diskussion om romaner som samtidsspegel framgick det att 35-40 åringar bär på en rädsla för smärta. Det som inte framgick var att den rädslan är ett resultat av 40-talisternas egoism och relationsexperimenterande
2. I Heliga familjen, en extra lång programserie sommaren 2008, hånades 60-talisternas värnande om kärnfamiljen, samtidigt som 68-vänsterns egoism och relationsexperimenterande hyllades

68-vänstern gör sig alltså, med hjälp av sveriges radio P1, skyldiga till en tredubbel kränkning av sina egna barn:

först sviker de dem, sedan osynliggör de deras smärta och slutligen hånar de deras livsval

Det senare sker då med hjälp av villiga medlöpare ur 60- och 70-talistgenerationen, till exempel Maria Sveland.

Det kan också noteras att det var tack vare en rysk journalist som rädslan i romanerna överhuvudtaget togs upp, inte tack vare de svenska deltagarna. De mumlade istället politiskt korrekt om livspussel och kommersialismens baksidor.

Det uteblivna ansvarsutkrävandet

I programmet Kalibers första granskning av ett dödsfall i ett häkte i Mariestad togs inte frågorna om politisk korruption och brott mot mänskliga rättigheter upp. De tillkom först i senare inslag, och då valde Kaliber att tala genom experter, vilka sannolikt själva hade hört av sig:

1. Dennis Töllborg om politiskt korrumperade åklagare
2. Percy Bratt om kränkning av Europakonventionen (rätten till liv)

Bristerna i Kalibers första inslag är symptomatiska för hur P1-vänstern själva gör sig skyldiga till politisk korruption, på samma sätt som åklagaren i Mariestad. Här är några fler exempel:

1. Svensk kriminalvård är sämst i Europa. Det handlar inte bara om resurser, utan också om Thomas Bodströms hårda svar på de många rymningarna
2. När Konflikt skall granska de ständigt kritiserade migrationsdomstolarna, får inte företrädare för flyktingorganisationer och kritiska jurister komma till tals
3. När försäkringskassan intervjuas om försenade utbetalningar, i samband med JO-kritiken, nämns inte Curt Malmborgs namn
4. Åklagarna har fördröjt utredningen om svensk korruption i samband olja för matprogrammet i Irak så länge att åtalet har preskriberats. De skyller på resurser och på rikspolisstyrelsen, men sveriges radio P1 söker inte någon på rikspolisstyrelsen

Det här mönstret går igen och igen. Sveriges radio P1:s granskning stannar precis innan det börjar brännas. Så här ser det övergripande mönstret ut:

1. 1. Juridiska och konstitutionella aspekter undviks eller fuskas bort
2. 2. De verkliga, strukturella, problemen förtigs
3. 3. Det historiska perspektivet saknas eller fuskas bort

Med så enkla medel klarar sveriges radio P1 att undvika att makten ställs till ansvar.

Tystnaden om den politiska bloggosfären

Bloggosfären har gett Andreas Malm och Maria Schottenius en ordentlig näsbränna, den har lyft och drivit FRA-frågan, och den har brutit mediaetablissemangets tystnad om Liza Marklunds Gömda.

Redan nyåret 2008 konstaterade programmet Medierna, att 2007 var genombrottsåret för bloggosfären. Det har mer än besannats under 2008. Trots detta vägrar P1-vänstern att göra en riktig systematisk genomgång av den politiska bloggosfären.

Vad gör de istället?

1. Olle Hägg menar, med en avvisande attityd, att bloggosfären är otydlig (28/12-08)
2. Kulturradion påstår, i ett nedlåtande tonläge, att det mest är ”åsikter” i bloggosfären
3. Studio Ett rekommenderar i all hast några bloggar. Ali Ekbatani finns med, men till exempel inte Johan Norberg eller Dick Erixon (7/10-08)

Det är egentligen inte överraskande att P1-vänstern reagerar på detta vis. Bloggosfären

1. Har gett liberaler och liberal-konservativa en egen arena
2. Utgör ett alternativ till, och därmed också ett direkt hot mot, sveriges radio P1
3. Kritiserar mediaetablissemanget som sådant

P1-vänsterns vägran att systematiskt kartlägga och beskriva den politiska bloggosfären, är ett tydligt exempel på hur sveriges radio P1 direkt sviker sitt allmännyttiga uppdrag, av ideologiska och maktegoistiska skäl.

Förbjuden läsning

P1-vänsterns iver att hålla nyliberaler på armslängds avstånd får ibland absurda konsekvenser:

1. Fredrik Fürtenbach har ingen aning om att regeringen ofta inte följer lagrådets rekommendationer, trots att Timbro har publicerat en rapport om just det
2. Göran Everdahl tror att tillväxt och miljö tar ut varandra, fast de i flera avseenden kan samverka positivt. Han har uppenbarligen inte läst Till Världskapitalismens försvar
3. Annika Lantz och Roger Wilson tycker att det är ny och spännande kunskap när Maria Rankka berättar att många svenskar saknar besparingar, trots att Timbro har drivit den frågan en längre tid

Man får ett intryck av att P1-chefen Cecilia Blomberg regelbundet går runt i radiohuset för att rensa bort förbjuden läsning.

Man kan tycka att den ideologiska kontrollen har gått lite för långt när inte ens de egna journalisterna har grundläggande kunskaper om liberal debatt.

Tekniken att rikta uppmärksamheten bort från svenska missförhållanden

Ett särskilt osmakligt drag hos P1-vänstern är att den på diktaturers vis använder sig av en blandning av hatpropaganda mot andra länder och falskt självberöm, i syfte att flytta fokus från interna problem eller misslyckanden:

1. Konflikt och God morgon världen! häcklar under oktober och november 2008 upprepade gånger George Bush för dennes historiskt låga popularitetssiffror på 37%. Att den demokratiska kongressen legat ännu sämre till, eller att de politiska partierna i Sverige ligger kring 16% och kommunstyrelser kring 22%, är dock tydligen inte värt några programinslag
2. Guantanamo kritiseras gång på gång, men hur många gånger har sveriges radio P1 diskuterat Sveriges dystra rekord när det gäller anmälningar till och fällningar från FN:s kommission mot tortyr?
3. Frågan om löneskillnader dyker upp då och då, när P1-vänstern är rädda för att Sverige skall förlora sin plats som ett av de mest löneutjämnade länderna, men hur ofta diskuteras det att Sverige har en av de mest ojämna förmögenhetsfördelningarna?

Nej, P1-vänstern håller de svenska eliterna och deras misslyckanden om ryggen, och det gör de stundtals på samma sätt som i diktaturer, genom att fästa uppmärksamheten på förhållanden i andra länder.

Gröna kappans historieskrivning

På Om oss sidan på vår blogg skriver vi följande om det svenska debattklimatet:

Sverige är ett land som länge var hopplöst efterblivet, socialt och politiskt. Detta arv finns fortfarande kvar i form av den oproportionerligt stora makt som osmakliga och extrema ideologier har haft i den svenska offentligheten under 1900-talet. Arvet från de svarta kapporna (det gamla lutherska prästerskapet) har således levt kvar hos de vita rockarna (de sociala ingenjörerna) och de röda kapporna (70-talets mediavänster)

Ett antal inslag i sveriges radio P1 under 2007, 2008 och 2009 har på ett förbluffande sätt bekräftat denna historieskrivning:

1. Den Ständige noterar i sin analys av den svenska översättningen av Internationalen, att den saknar referenser till liberala borgerliga värderingar, istället hämtas metaforerna ur Uppenbarelseboken
2. I Teologiska rummet konstaterar en teolog, att den svenska religionen har varit så tråkig eftersom den har varit så moraliserande, vilket lika gärna kan sägas om P1-Vänstern
3. I Filosofiska rummet påpekar en filosof, att Hedenius ambition att skapa en enhetsfilosofi smackade av gammalt statskyrkomonopol, snarare än modernitet och rationalism
4. I Filosofiska rummet noterar finska filosofer att den svenska filosofin, till skillnad från den i övriga nordiska länder, alltid har gått i maktens ledband
5. I filmprogrammet Kino beskriver Roger Wilson det svenska TV-monopolet på 1980-talet som kärvt och uppfostrande, på ett sätt som gjorde att svenskarna längtade extra mycket efter amerikanska glamour-serier
6. En avhandling i idéhistoria konstaterar att den svenska prostitutionslagstiftningen speglar ett kristet arv, vilket har förmedlats via 70-talets marxism

---

[1] I Ett annat Sverige

[2] Jämför också Claes Arvidssons diskussion om ”revolutionär reformism” i Olof Palme – Med verkligheten som fiende (utgiven av Timbro, 2007)

[3] Ett exempel på det senare är programmet Konflikt, den 11/10-08