Orsaken är att vänstervridningen har blivit så uttunnad att det inte längre är värt mödan att följa, analysera och kommentera ett stort antal inslag.

Vänstervridningen finns förvisso kvar, liksom maktkorruptionen, men en rejäl omsvängning har skett sedan vi började granska sveriges radio P1, 2007.

Du kan läsa mer om detta på sidan ”Året 2010″.

Det är klart! Händer det något nytt och intressant så kanske vi börjar igen…

Den dagen får vi lyssna till ”konstvetaren” (och ”statsvetaren”) Robert Stasinksi. Han får utnyttja diskussionen om Lars Wilks för att, utan några argument i sak, anklaga liberaler för att bygga luftslott när de försvarar yttrandefriheten. Själv gör han som vänstern brukar och spyr hat över Lars Wilks, uppblandat med logiskt nonsens.

Varför? För att Wilks hånar islamister, och vänstern är för islamister, eftersom de är för palestinier, eftersom de är emot Israel, eftersom de är emot USA, eftersom USA är det minst socialistiska landet i världen.

Så fattig är vänsterns tankevärld.

Den tankevärld som programmet Obs i sveriges radio P1 använder dina och mina pengar för att ge så mycket utrymme som möjligt.

(Programmet den 24:e innehöll också ett tämligen snällt och neutralt inslag om Tove Janssons förhållande till sin beundrare).

Onsdagen den 26:e maj (andra stickprovet den veckan) handlar om tillväxt. Det vill säga, ett försök att ifrågasätta tillväxt. Enstaka kritiker av tillväxt i andra länder blir i Obs tappning en ”diskussion”. Det som lurade svenskar inte inser är att det alltid finns kritiker i västerländska länder. Det går alltid att hitta sådana. Men, det är inte samma sak som att det pågår en seriös eller betydelsefull diskussion om en fråga. Obs ljuger med andra ord för svenska folket i syfte att bedriva rödgrön propaganda.

I övrigt finns det inte så mycket att säga om programmet den 26 maj. Två olika synpunkter fick ungefär lika mycket utrymme.

Fotnot: Vi har varit avvaktande med att publicera. Först hade vi den förlängda sommaren och sedan valrörelsen.

I ett inslag som egentligen ska handla om personlig integritet i Internets tidsålder, typ FaceBook, smygs osaklig feministisk hatpropaganda mot familjen in (onsdag den 19 maj).

Lena Halldenius heter den rosa khmeren. Hon är tydligen ”filosof” vid Malmö högskola.

Vi har hävdat att Obs strategier har blivit mer subtila och passivt-aggressiva. Det här är ett bra exempel. ”propagandaplacering” kan man kalla det för.

På fredagen den 21 maj handlar Obs om palestinierna, igen. Hur ofta skildras israeler i Obs eller sveriges radio överhuvudtaget, jämfört med palestinierna?

Dock, att detta inslag handlar om hur palestinier förtrycker andra palestinier!

Samma dag får vi också en ganska nykter kritik av postmodernismens överdrifter.

Blandad konfekt, med andra ord, men de små röda ränderna är ändå synliga.

Det här inlägget inleder vår analys av förändringarna i Obs efter 10 000 program jubileet. Vi gör två stickprover per vecka för att se vad de säger om den politiska tendensen i Obs.

Den 11 maj finner vi en blandning. Först bra om personlig integritet. Dock med typisk vänsterhistorieskrivning, där det hävdas att det privata är en modern borgerlig uppfinning. Det är nonsens. Sedan kommer ett programenligt påhopp på högern i Frankrike, signerat Ingmarie Froman.

Vad är då fel med hennes inslag? Det spelar ingen roll vad som egentligen har hänt i Frankrike. Poängen är att Ingmarie Froman och sveriges radio P1 är som blodiglar på allt negativt som går att krafsa fram om president Sarkozy och högern i Frankrike:

1. Även historier med lågt nyhetsvärde ges stort utrymme om det är negativa för högern i Frankrike.

2. Redogörelserna är ensidiga. Motargument får sällan komma till tals, istället blir inslagen en tillspetsad sammanfattning av vad vänsterkritiker i Frankrike har sagt.

3. De gör sällan eller aldrig några positiva reportage om högern i Frankrike.

4. Det finns ingen motsvarande punktmarkering av den franska vänstern.

Jo, Ingmarie Froman är medlem av Obs redaktionsråd…

På torsdagen den 13 maj fylldes hela Obs av en italiensk roman om Sicilien. Inga poänger. Bara en slags sammanfattning av romanens budskap. Sicilien har motstått förändring eftersom den alltid har kommit utifrån. Här finns inget att tolka. Anledningen var tydligen ett jubileum för Italiens enade, vad nu det spelar för roll för de svenskar som tvingas betala pengar till statsmedia?

Han fick hålla en lång plädering om hur missvisande det kunde vara att någon finns med i dessa arkiv, och hur få journalister som kan tillräckligt för att kunna hantera materialet på ett riktigt sätt.

Budskapet tycktes vara att bara experter på östeuropa är kapabla till källkritisk hantering av materialet.

Stämmer det?

Knappast! Det är i sig orimligt att döma ut alla som inte är experter på östeuropa. Samtidigt är argumentationen manipulativ. Den förutsätter nämligen att det enda som finns i arkiven är listor med namn. Men hur vet vi det? Det kan ju finnas rikligt med dokument som bevisar vad en person har gjort och som inte går att missförstå det minsta.

Kjell-Albin Abrahamsons plädering i eget intresse är således inte övertygande. Den bygger på ett antagande om arkivens innehåll som det inte finns stöd för.

Den blir ändå minde övertygande när Sveriges radio P1 inte låter någon kritiskt kommentera KAAs påståenden.

I vilket fall vet vi nu att den röst vi hör på julafton i Sveriges radio tillhör en av dem som Stasi har omnämnt i sitt arkiv.

Kanske är de övriga på Stasis lista också medarbetare på sveriges radio?

Dock har inte de röda ränderna gått ur helt och hållet:

- I detta med kultur finns en moraliserande och uppfostrande kritik av påstådd förflackning av kulturen i kommersialismens kölvatten.

- Det finns en underton som är tydlig för den som vet vad man ska lyssna efter, men som kräver en del analys för att blottläggas.

- Det värsta sveket är kanske att Obs vägrar debattera svenska förhållanden. Det är ett taktik för att fördröja att vänstern sopas bort av liberaler, på samma sätt som vänsterns svenska khmerer på 70-talet marginaliserade oliktänkande. Det är förstås också ett svek mot statsmedias påstått viktiga roll i det svenska samhället.

På grund av dessa förändringar har vi funderat på hur vi kan punktmarkera Obs på ett bättre sätt. Slutsatsen är att det inte längre är meningsfullt att blogga varje dag. Istället tänkte vi göra stickprov med två program från varje vecka och ägna lite mera tid åt att analysera hur denna nya, och mer dolda, passivt-aggressiva vänstervridning ser ut.

Till att börja med rapporterar de om en liberal-konservativ rörelse. Den amerikanska Tea-party rörelsen. Det är inte vanligt att de rapporterar om sådana rörelser eller idéer.

Dessutom har de två olika personer med olika åsikter i programmet, istället för att bara ha en vänsterdemagog som går till angrepp.

Men, problem kvarstår.

Alltför ofta – om än inte alltid – presenterar Obs vänsterextremister utan att det finns två röster. Då brukar det bara vara en röst, som är vänster och positivt inställd.

Sedan ges förstås vänsterextremister oproportioneligt stort utrymme jämfört med motsvarande liberaler och konservativa.

Notera för övrigt ordet ”kontroversiella” i Obs rubriksättning på nätet. På svenska är det ett ganska starkt signalord.

- Hur ”kontroversiell” är egentligen Tea-party rörelsen?

- Brukar vänsterextremister beskrivas på samma sätt av Obs-redaktionen?

Givetvis var det en medlem för Obs redaktionsråd som stod för den. Dan Jönsson.

Han börjar lite lagom resonerande och analytiskt för att sedan mot slutet gå upp i falsett. Han visar då hur full han är av vänsterhat. Vi känner igen det mönstret från hans tidigare inlägg (om Dubai och globalisering).

Den här gång handlade det om turism som förment inautentisk och som ”konsumtion”. Vi känner igen en samtida vänster som låter som den gamla högern, samt marxistiska tongångarna om kommodifiering, m m.

Som vanligt sätter sig vänstern också – i gällt moraliskt tonläge – till doms över vanliga människors val, i det här fallet att turista på 2000-talet.

Är det inte dags för Obs att låta Dan Jönsson gå vidare till andra uppgifter, någonstans där han inte behöver komma i kontakt med en alltför stor del av allmänheten?

Det verkar som att den blir alltmer undanskymd och bortglömd. Tyskarna vill inte minnas. I alla fall inte tydligt och på offentlig plats.

Nu är väl det inte helt sant. Delar av muren finns ju kvar.

I vilket fall är det vällovligt att Obs påpekar att den historien håller på att försvinna. Eller är det det?

Hur mycket ägnar sig egentligen Obs åt att påminna om vad som hände i DDR? Och hur mycket påminner de om vad som hände i DDR-Sverige?

Om vi går in och söker i arkivet för ljud och bild, hittar vi till exempel en recension av Anders Edwardssons bok En annan historia? (Svaret är att vi inte får någon träff fast vi söker på hela P1).

”En annan historia” är en bok som har givits ut av Timbro, 2009, och påminner om och tillför mycket nytt till diskussionen om DDR-Sverige.

Efter jubileumsveckan fick vi dessutom ett par program som inte var inställsamma mot den svenska makteliten eller särskilt vänstervridna.

Men det varade inte länge. Denna vecka är vänstervridningen tillbaka igen.

Igår var det återigen dags för deras nye husfilosof, Kay Glans från The Glass House Forum. Liksom Anders Björnsson är Kay Glans en grumligt tänkande ”fellow traveller” i den nyliberala diasporan, som sveriges radio P1 skulle klara sig bättre utan. Vi vet ju hur det slutade med Anders Björnsson…

I och för sig är det inget stort fel att presentera Kay Glans idéer, även om de är luddiga och dåligt underbyggda. Det stora problemet är att Obs inte inbjuder till debatt och kritik. Återigen blir Obs ett växthus för vänsterdebattörer, som lanseras mer eller mindre okritiskt.

Varför har Obs till exempel inte en liberal husfilosof som lanserar böcker som har utgivits av Timbro eller the Cato Institute?

Och varför får Kay Glans – en intellektuell nolla – förekomma oftare än till exempel Johan Norberg?

Fredrik Pålssons bockfot lyser också fortfarande igenom. Nu senast i hans förakt för populärkulturens förmenta ytlighet. ”Coca-cola kultur” kallar han det för och frågar sig om Kinas motsvarighet till programmet Idol är ”fördummande”. I Obs serie om globaliseringen lyser detta förakt för den moderna populärkulturen igenom i det ena inslaget efter det andra.

Man kan undra om radiohusvänstern i Malmö inser att de låter som konservativa och reaktionärer i början på 1800- och 1900-talet, när de uttalar sig på det viset?

Återigen är det dock inte det som är det största problemet. Det är istället att den magsura ideologiseringen ersätter verkliga analys, debatt och förståelse.

- Hur kan man förstå kulturens förytligande?

- Är det verkligen så att den förytligas, eller är det mer komplicerat än så?

Den typen av frågor ställs inte, när journalisterna är förblindade av sin egen politiska agenda.

Resultatet blir ett statsmedium som inte fyller den roll som det påstår att det har, och som ligger till grund för ett förment berättigande av dess tvångfinansiering.