Här följer hela vår andra rapport: ”Grön reträtt, röd reaktion och rosa flopp – en sommar med sveriges radio P1″
Bakgrund
Denna rapport är ett bidrag till den liberala debatten om kultur och media. Den är en uppföljare till rapporten Ett år med P1[1]. Syftet är att sammanfatta sommaren 2008 i sveriges radio P1, samt att rapportera vad som har ändrats jämfört med förra rapporten. Med sommaren 2008 menas här perioden juni till och med augusti.
Sedan förra rapporten har en del material lagts ut på bloggen Gröna Kappan. Kategorin indiskretioner kan rekommenderas för den nytillkomne läsaren.
Sommar, sommar, sommar
På söndagar, på helger, och över jul och nyår, satsade P1 2007-2008 som intensivast på politisk propaganda. Detsamma visar sig gälla sommaren 2008. Några exempel:
- Heliga familjen, en radikalfeministisk självmordssattack på kärnfamiljen, i åtta delar.
- Bruket, propaganda för att minska lönespridningen i Sverige, ett av Europas mest löneutjämnade land, i tiden samordnad med SAP:s utspel om en ny låginkomstutredning.
- Skala, en programserie med Tove Leffler om ”musik, politik och andra begär”. Med politik menas där 100% ensidig radikalfeministisk/ intersektionalistisk[2] propaganda.
Män, män, män
Män mellan 15 och 45 diskriminerades systematiskt av P1 mellan juli 2007 och maj 2008. Den observationen håller inte helt och hållet för sommaren 2008.
- En novellserie med män som tema. SR kategoriserar alltså nu män för att sedan kvotera in dem. Därmed har kvinnor tydligen blivit norm för SR:s kulturradio. I en av novellerna slår en man sin flickvän.
- Sommardeckare i tre delar. Ung kvinnlig polis sätter dit nätdejtande våldtäktsman. Omvänder också dum pojkvän och dum manlig chef.
- En programserie om brott, där mäns brott dominerar. Ett av programmen går ut på att lansera den nya feministiska definitionen av våldtäkt.
- Supportrar, en programserie om fotbollshuliganer.
- Den allvarliga leken, en programserie om rollspelande manliga nördar.
Gröna kappan konstaterar härmed att P1 visst gör program som handlar om män mellan 15 och 45. Men vilken bild av män ger egentligen dessa inslag? En subkultur som misshandlar, våldtar och slåss. I bästa fall är de bara nördar.
Grön reträtt
Miljöfrågan i P1 har svängt 180 grader under våren 2008. Från klimat(o)smart miljömoralism och nyårshelgens hatiska recension av Jonas Fryklunds Yppighetens nytta, till en påannons i juni för Studio Ett, där frågan ställdes om miljö och tillväxt kan förenas.
Hur har denna stora omsvängning kunnat ske? Den verkar ha varit ett resultat av programserien Miljölarm, där tidigare miljölarm granskades kritiskt. Det kan också vara så att de flesta intervjuade har visat att de kan sin Norberg (Guld och gröna skogar), vilket SR:s reportrar efter ett tag har tvingats inse och rätta sig efter.
Viss tendentiös miljömoralism och civilisationshat hänger dock kvar, framförallt bland de mest vänsterreaktionära, till exempel Annika Lantz och Godmorgon Världens krönikörer[3].
I programmet Obs! i slutet av augusti konstaterar MUF-ordföranden att moderaternas syn på relationen mellan tillväxt och miljö har segrat. Det har också synts som en kovändning i SR P1 under våren.
Röd reaktion
Programserien Bruket propagerar för en minskad lönespridning i Sverige, ett av Europas mest löneutjämnade länder[4]. Varför? Det visar sig att SAP samtidigt lanserar en ny låginkomstutredning. Vänstervågen i Sverige inleddes, som bekant, med en sådan utredning. Sveriges radio verkar alltså vilja ha en omstart för det galna kvartsseklet.
Allvarligt är ensidigheten i programmet:
Åsa Linderborg får hävda att nyliberaler har kört in en kil mellan arbetarklassen och medelklassen i Sverige. Klass definierar hon som skillnader i makt och hälsa. Den maktlöshet och den ohälsa som följer av det utanförskap som skapas av den svenska modellen och höga skatterna, berörs dock inte alls i programserien.
Mats Franzén får hävda att det var välfärdsstaten som gjorde att medelklassen växte under efterkrigstiden i Sverige. Medelklassen växte under den tiden i hela världen, inte minst i USA. Huvudorsaken var därför rimligen kapitalismens och konsumtionssamhällets framgångar. Det nämns inte i programserien.
Det är som om den senaste 20 årens liberala debatt inte ens har berört Kerstin Brunnbergs världsbild.
Programserien Heliga familjen ställde till en del rabalder under sommaren. Kritikerna tycks dock ha missat programmets kärna: vurmen för 70-talsvänsterns relationsexperiment. Den ”vision” som presenteras i programserien visade sig vara av gammalt slag: kollektivhus, kvinnokollektiv, tältläger, trekanter, m m. Sådant som redan har provats och förkastats, inte minst av 40-talisternas egna barn. Programseriens namn är rent av hämtad från Barbro Backbergers artikel på 60-talet, vilken inledde 70-talets frontalangrepp på familjen i Sverige. En skillnad är dock att i den framgick det marxistiska hatperspektivet tydligt. 2008 kämpar denna vänsterfeminism i motvind, och uttrycker sig istället med oredliga sakargument och gnällighet, snarare än ideologisk fanatism.
Kerstin Brunnberg har alltså använd medborgarnas pengar för att försöka återlansera 68-vänsterns angrepp på familjen, sommaren 2008.
Rosa flopp
Diskussionen om programmet Heliga familjen handlade om ”gnäll” och om förhållandet mellan individ och struktur. Få tycks dock ha analyserat programmets innehåll närmare. 68-vurmen har redan nämnts. Men hur var det med det allra viktigaste: fakta och exempel?
- De två unga familjerna, som beskrevs ingående, bekräftade båda mer konservativa mönster om män, kvinnor och familjeliv. De alternativa exemplen var överåriga kvinnor, från 68-generationen, utan synlig familj (i reportagen): de Geer, Gudrun Schyman, Birgitta Stenberg[5]. Ett aktuellt exempel hade man dock, från ett kollektivhus.
- I P1 morgon hävdade Maria Sveland att ”allting” pekar på att familjen är en kvinnofälla. Fakta var dock få och undanskymda i programmet, jämfört med spefull musik och ”ljudkonst”. Det som nämndes var en feministisk tolkning av lön och hälsa för gifta kvinnor, jämfört med singlar. Men Sverige ligger efter när det gäller jämlikhet i lön och hälsa samtidigt som vi har en av världens mest upplösta familjer. Hur går det ihop? Kan det beror på att det egentligen är den offentliga sektorn i Sverige som är en kvinnofälla? Kanske är det dags för Per Ström att åter granska svenska feministers användning av statistik?[6]
- När skillnader mellan kvinnor och män skall nedtonas är ett argument att penis kan opereras om till en slida, och vice versa. Således skulle talet om bilogiska skillnader mellan män och kvinnor, enligt Maria Sveland, vara en myt. Hur man gör om testiklar till en livmoder framgick dock inte. Detta är ett bra exempel på dumfeministisk argumentation. Tydligen lever detta upp till P1:s krav på saklighet och kvalitet.
Vad Heliga familjen visade var därför närmast att den yngre generationen har vänt 68-vänstern ryggen, liksom att radikalfeministiska kärnfamiljshatare saknar förmåga att argumentera i sak. Konservatismens och biologismens triumf!
I programmet uppmanar journalisten vid flera tillfällen till skilsmässa och lovordar samtidigt 60-talets experimenterande. En kontroll med skatteverket visar samtidigt att Maria Sveland är gift och skriven på samma adress som sin man. Vi kommer att kontrollera hennes status regelbundet, för att se om hon lever som hon lär.
[1] Den fullständiga titeln var: Vänster-bitchar, USA-hatare och radikalfeminister – Ett år med sveriges radios P1
[2] En marxist hatar borgarklassen, en feminist hatar män, en intersektionalist hatar allt i den traditionella västerländska kulturen.
[3] Till exempel Ulrika Knutsson, som romantiserar Thoreau, eller Sverker Sörlin, som delar ut en taskspark åt kritiker av CO2 teorin.
[4] Jämför Den kapitalistiska välfärdsstaten (utgiven av Ratio, 2007)
[5] I sista intervjuavsnittet med Gudrun Schyman kom dock hennes man till tals, men bara för att få sagt att han inte hade fått komma till tals.
[6] Se genomgång i Per Ströms utmärkta bok Mansförtryck och kvinnovälde (utgiven av Den nya välfärden, 2007)
