Vad händer med historien om DDR? Alltså, DDR-Sverige…

Obs har ett inslag om kalla kriget och öststatssocialismens historia i Tyskland.

Det verkar som att den blir alltmer undanskymd och bortglömd. Tyskarna vill inte minnas. I alla fall inte tydligt och på offentlig plats.

Nu är väl det inte helt sant. Delar av muren finns ju kvar.

I vilket fall är det vällovligt att Obs påpekar att den historien håller på att försvinna. Eller är det det?

Hur mycket ägnar sig egentligen Obs åt att påminna om vad som hände i DDR? Och hur mycket påminner de om vad som hände i DDR-Sverige?

Om vi går in och söker i arkivet för ljud och bild, hittar vi till exempel en recension av Anders Edwardssons bok En annan historia? (Svaret är att vi inte får någon träff fast vi söker på hela P1).

”En annan historia” är en bok som har givits ut av Timbro, 2009, och påminner om och tillför mycket nytt till diskussionen om DDR-Sverige.

Kameraövervakning i hyreshus

I gårdagens lunchekot fick vi veta att Datainspektionen har godkänt kameraövervakning i hyreshus.

Det blev bara en notis, trots det dramatiska i detta beslut. Övervakningssamhället kryper allt närmare. Det sluttande planet har börjat luta.

Varför gör inte lunchekot mer av detta?

Det är för att de går maktens ärenden. Personlig integritet är en fråga som kan gynna piratpartiet, och är därför ett hot mot de etablerade partierna inför höstens riksdagsval.

Därför undviker statsradion en verklig diskussion om denna allvarliga inskränkning i en mänsklig rättighet, trots att det står i deras avtal att de skall verka för demokrati.

Den viktigaste frågan

Den 24 mars har Studio Ett ett inslag om vilka frågor som är viktiga inför valet 2010. Diskussionen bygger på en undersökning som SIFO har gjort åt Ekot.

Det märkliga är att Studio Etts journalister hävdar att invandring och personlig integritet inte är viktiga frågor, i det kommande valet. Något stöd för det påståendet finns dock inte.

Det visar sig att Ekot har frågat hur många som har satt dessa frågor som de viktigaste. Om de istället hade låtit väljarna rangordna flera frågor, hade en annan bild kanske framkommit, där många hade haft dessa frågor som nummer två, tre, fyra, etc.

Hela diskussionen blir dessutom sned, eftersom det som är intressant inför valet inte är vad de stora grupperna tycker, utan vad marginalväljarna tycker. Det är ju det som kan få en dramatisk effekt på valutgången.

Det som är otäckt med det här, är det fula och manipulativa sätt att fråga som Ekot har använt sig av för att få det att se ut som att frågor som utgör ett hot mot etablerade maktintressen har ett lågt stöd hos det svenska folket.

Vivalla och demokrati på svenska

Den 30 mars har Studio Ett ett inslag om demokratin i Örebro. Stadsdelen Vivalla är dåligt representerad på partiernas valsedlar.

Reportaget slår rekord i mjäkighet. Frågan om varför Vivalla saknar verklig demokratisk respresentation berörs inte.

Att det svenska valsystemet medvetet är riggat för att möjliggöra toppstyrning nämns inte. Att riktiga personval är en lösning på problemet nämns inte.

Det måste kännas tryggt för den etablerade makteliten att den kan räkna med att ha statsradion på sin sida.

Hur populär tror du att du blir?

Studio Ett intervjuar journalisten Torbjörn Nilsson om dennes bok om vad makten gör med människor (De omänskliga – Berättelser om politik, 2010).

Monica Saaringen frågar i slutet av inslaget:

”Hur populär tror du att du blir som politisk reporter efter att du har jämfört dom här politikerna med flugornas herre, och så där?”

Vi har nyligen skrivit om knäskälvesamhället. Rädslan i Sverige för att kritisera makten. Vi har också skrivit om Monica Saarinens njugga attityd mot Beatrice Asks kritiker.

Ny får vi en bekräftelse på innehållet i båda dessa inlägg.

Vad får vi för debatt i det svenska samhället om journalister kan råka ut för att ingen vill prata med dem, om de kritiserar makten? Är det så enkelt att göra sig av med maktkritiska journalister i Sverige? Man fryser ut dem?

I vilket fall är det det som Monica Saarinen antyder.

Vad säger det i sådana fall om hur maktkritiska sveriges radio P1 är, eller kan vara?

Det svenska konfliktundvikandet

Dilsa Demirbag-Sten berättar i Studio Ett (29 mars) att hon kan bli rädd för det svenska konfliktundvikandet, eftersom det hämmar den demokratiska debatten.

Vilken roll spelar sveriges radio P1 i att hämma den demokratiska debatten?

Lutherska kungadömen

För balansens skulle tar vi givetvis också upp exempel där sveriges radio P1 är mer ärliga eller kritiska när det gäller svenska förhållanden.

Låt vara att det den här gången handlade om alla de nordiska länderna.

I programmet Obs! i sveriges radio P1, den 29 mars, får vi veta att det som norden har gemensamt är att vi är lutherska kungadömen som gillar jämställdhet, höga skatter och är avundsjuka på varandra.

Särskilt jantelagen tycks förena norden, enligt inslaget.

Skulle inte jantelagen kunna bli ett ämne för en temavecka i programmet Obs!?

En svensk Jane Jacobs?

Det 25 mars har programmet Obs! i sveriges radio P1 ett inslag om motståndet mot stadsplanering i U.S.A., under efterkrigstiden. En recension av en ny bok om kampen mellan Robert Moses och Jane Jacobs.

I inslaget får vi veta att det fanns motsvarigheter till Robert Moses fanatiska språkbruk även i Sverige. Men vi får inte veta något mer om de svenska motsvarigheterna till Robert Moses och Jane Jacobs.

I inslaget får vi också veta att Jane Jacobs hade rätt och Robert Moses hade fel. Att det i själva verket var Jacobs som stod för modernitet och ekonomisk utveckling.

Det måste betyda två saker:

1. I Sverige hade myndigheter och stadsplanerare som beskrev sig själv som moderna och rationella fel. De var varken moderna eller rationella.

2. I U.S.A. gick det att stoppa det som var fel. I Sverige gick det som bekant inte. Det svenska vansinnet blev ju också därför betydligt värre. Mer arrogant, förstörde mer och varade längre.

De reflektionerna måste ha legat närmast till hands, efter att ha läst den aktuella boken. Uppmuntrade då Obs! till en diskussion om det?

Nej, tvärtom. De diskuterar inte alls motsvarande svensk historia och de försöker vända på det hela genom att hävda att hotet idag inte kommer från stadsplanering, utan någon annanstans ifrån. Varifrån vågade recensenten dock inte säga rent ut. Men han antyder att hotet idag kommer från de som hävdar att de representerar modernitet och ekonomisk rationalitet. Dessutom uppmanar han till aktivism mot dessa, icke namngivna, intressen.

Det här är en riktig soppa.

1. Vinken skall, enligt ovan, förstås läsas som en kritik av liberalismen. Den skulle med andra ord inte vara så modern och rationell som den ger sig ut för att vara.

2. Hotet från stadsplanerare kvarstår. Såväl Tors torn som den nya Slussen är exempel på det.

3. Det har säkert inte recensenten tänkt på, men ibland hör man att miljöpartister hävdar att de representerar det moderna. Uppmanar han till aktivism också mot dem?

4. Att Robert Moses hade fel i U.S.A. för femtio år sedan är inget belägg för att de som anser sig vara moderna idag skulle ha det. Att de skulle ha fel måste bevisas med en argumentation i sak, inte med ”guilt-by-association”.

Slutsatser?

- Obs! uppmuntrar till vänsteraktivism mot liberalismen, typ reclaim the city. Det enda argumentet är en historisk ”guilt-by-association” med amerikansk efterkrigstid.

- Obs! uppträder lögnaktigt och maktkorrumperat när det gäller aktuella hot mot en levande stadsmiljö i Sverige

- Fast att de hävdar att de inte diskuterar svenska förhållanden gör de precis just det. Vi ser återigen hur de använder exempel i andra länder för att fegt kritisera liberalismen i dagens Sverige.

- De biter sig själva i svansen, utan att kanske tänka på det, när de antagligen inte tänker på hur miljöpartiet ibland identifierar sig självt som modernt.

- De underlåter att påminna om svensk negativ avvikelse i jämförelse med U.S.A. när det gäller rationalitet, modernitet och politiskt deltagande, under efterkrigstiden.

Tänk att Obs! redaktionen kan lyckas med så mycket i ett enda litet inslag om en ny bok…

Svensk public service

Den 24 mars har programmet Obs! i sveriges radio P1, ett inslag om fransk public service TV.

Obs! redaktionen har i ett svar till Gröna Kappan hävdat att de har som policy att inte diskutera svenska förhållanden. Här är ett exempel på att de faktiskt gör det, och, precis som vi har hävdat, gör det selektivt och maktkorrumperat!

Franska statstmedia beskrivs i inslaget som ”elitistisk” och ”smal” till skillnad från svenska statsmedias ”bredd”.

(Det kanske inte hör hit, men det är en verklighetsbeskrivning som satsar lite för mycket på lyssnarnas dåliga minne. Den hetska interna kritiken mot Annika Lantz och programmet Stil, visade på en snobbism vilken säkert fortfarande är förhärskande bland sveriges radio P1s journalister).

Sedan bränner det till. Diskussionen går över till att handla om risken för en framtida politisering av utnämningen av chefer för statsmedia i Frankrike.

Då är Obs! programledare inte längre lika intresserad av att jämföra med svenska förhållanden.

Här ser vi alltså återigen hur sveriges radio P1, likt media i diktaturer, använder sig av selektiva jämförelser med andra länder för att framställa det egna samhället i en falskt positiv dager.

Förledande om fattigdom?

Igår rapporterade lunchekot om minskad fattigdom i Sverige, enligt en rapport från socialstyrelsen.

Det här är mer skumt än det först verkar:

- Det visar sig i annan rapportering att det mått på fattigdom som används handlar om socialbidragsnivåer. Det aktuella måttet handlar om hur många som ligger under socialbidragsnivån (hur nu det ens är möjligt). Samtidigt vet vi att den nivån inte har ökat, utan har legat fast. Så vad mäter egentligen den så kallade halveringen av fattigdomen? Kanske ingen reell förändring alls? Kanske bara att socialbidragsnivåerna relativt sett har sänkts?

- Vi har tidigare bloggat om socialbidragsnivåer i Tyskland i förhållande till de svenska nivåerna. Därmed inställer sig frågan hur fattiga de svenska fattiga är i jämförelser med ”fattiga” i andra länder.

Inget av detta berör lunchekot, vilket förstås är helt oacceptabelt.

Det är ju fullt möjligt att de presenterar en pseudonyhet och samtidigt ger en falskt positivt bild av den svenska utvecklingen.

I det här fallet  gör de sig då dessutom skyldiga till att okritiskt förmedla statlig propaganda.